Sitter och dricker te, lite halvt skakigt.
Imorgon bär det av till Örebro, ska på min mest “seriösa” arbetsintervju hittills.
Det är en stor chans och det är ett jobb jag jättegärna vill ha!
Det är vad jag kämpat för i flera års tid nu, det är kanske inte så konstigt att jag blir nervös då.

Oavsett hur det går är jag stolt över mig själv och vad jag lyckats göra de senaste veckorna,
från att kännas totalt hopplöst till att jag faktiskt kan se en framtid!
Jag säger inte att det är den absolut bästa framtiden jag kan tänka mig, men någonting ser jag där framme i diset. Någonting kommer nog att materialiseras ur skuggorna!