“Är det mitt fel att jag skäms? När jag försöker att prata om det så får jag till svar att det är mig det är fel på, jag är för mjuk, inte tillräckligt lojal och jag bryr mig bara om vad andra tycker. Jag börjar tvivla på mig själv och börjar stänga in mig mer och mer, och känner mig nästan deprimerad. Tillsaken hör att jag har haft det tufft under en lång tid och då har han stöttat mig till 100 procent och varit närvarande.”

Blir lite ledsen när jag läser sånt här, samtigt lite glad över att hon får ett vettigt svar. Det är inte ok att må dåligt bara för att det finns hopp om något bättre.
Det tråkigaste däremot är att jag känner igen berätelsen. Inte från min sida, men från en god vän.

…

Slut på terapin!

Nu blir det mer Berserk och en kopp te!