Det är sista dagen i Vietnam. Det börjar bli vinter och lite kyligt, folk går med tröjor och till och med senare på kvällskvisten kan jag nästan frysa lite.
Jag tog det medvetet lugnt idag på morgonen, det var skönt att sova ut. Men tiden går fort, det känns som att alla dessa småsaker man ska ta tag i lägger sig på hög. Snart måste jag ta tag i dem så att jag inte glömmer dem, eller så att de inte blir så många att de tar en hel dag. Vilket faktiskt nästan är fallet idag.

Men, alla vykort är i alla fall skickade. Det tog mer än en timme att skriva, men nu är det gjort. En del foton lyckades jag ladda upp också, det är lite bökigt med långsamt internet.    Men man får multitaska och hitta på något medans internet jobbar! Jag håller tex på att torka ett par kalsonger och strumpor lite sådär lifehackigt.

Jag hade inte kunnat önska en mer lyckad vistelse här. Allt har varit bra, jag har haft tur med mig och jag kommer sakna allt här.

Jag uppskattar verkligen Vietnam och allt de har att erbjuda, deras vänlighet och deras blandning mellan nytt och gammalt. Överallt finns det wi-fi, det är tydligt att tursimnäringen är väldigt viktig för dem. Jag tror verkligen turismen för med sig gott här. De visar en bra sida för omvärlden samtidigt som de kämpar för att komma ikapp omvärlden. Det är fint att se hur mycket vilja det finns här. Jag blir inspirerad till att själv vara likadan. Jag tycker om att inspirera mina vänner till att göra något bra med sina liv. Jag försöker alltid så bra jag kan och nu känner jag att jag har ännu mer kött på benen för att kunna göra det.

Det känns bra!

Jag har träffat så bra människor.       Både vietnameser och andra resenärer. Jag träffade Bruce & Katie från Skotland i Ho Chi Minh, jag träffade Un från Danang på tågresan dit, jag hade världens bästa guider i Danang (Shaun) och Hanoi (Hiem & Thu) som jag nu är vän med. Jag träffade Pierre i Cat Ba från Kanada som sålt allt han ägt för att resa i ett år. Jag träffade ett mycket trevligt holländskt par på bussen till Cat Ba, Goran och Tina. Jag träffade på samma tripp ett annat par från Australien som också var fantastiskt trevliga, Damien och Caro. Cat Ba är litet så vi alla lyckades träffas flera gånger runt frukost eller middagstid och det var mycket angenämt. Sen har vi Junya, min nya japanske vän som jag bekantade mig på den 18km långa vandringen i nationalparken.

På dessa korta tre veckor får vi inte heller glömma de alla jag pratat med på tåg, bussar, restauranger, på gatan och på hotellen.

Jag fick t.ex. igår en fantastisk guidning i Hanoi av en studenten nämnd innan (Thu) via Hanoi Free tour guides. Hon visade mig runt, vi pratade massa strunt och vi avslutade med en liten engelskalektion lite sådär impromptu runt Hoan Kiem lake med ett gulligt gäng studenter vilka gärna tog chansen med en utlänning för att lära sig engelska. Det var riktigt kul!

Jag lyckades äntligen att ladda upp lite bilder. Så vi kör lite Hanoibilder!

Den absolut sista attraktionen jag besökte var Water Puppet Show. Det var helt fantastiskt, förutom några i publiken som envisades att ta foto med blixt och prata… lite respeklöst då det ej var tillåtet om man ej betalade extra. Jag är helt säker på att väldigt få betalade extra. Jag istället valde att sitta tyst och still och bara insupa allt. Jag älskar folkmusik från olika folkslag och jag älskar balla instrument. De som spelade musiken var helt inne i det vilket var kul att se då de säkert gjort samma show tusentals gånger! För bilder kan man googla Hanoi Water Puppet Show 😉

Ett alldeles speciellt tack måste jag återigen ägna Un! Snällare mottagning av en random turist i ett främmande land är svår att hitta. Det har gjort min
vistelse här mycket enklare och trevligare än den kunnat vara och det har gett mig mer incitament att komma tillbaka för att uppleva mer! Det finns så mycket mer att se!
Men nu är det Thailand som gäller.

Wish me luck! I will miss you Vietnam