Hoshi o Ou Kodomo

Då har man precis sett klart  Hoshi o Ou Kodomo (Children Who Chase Lost Voices). Det var allt en riktigt mysig film med kanske det bästa tecknade/animerade visuella materialet jag sett! Det är en riktigt snygg och vältecknad film, full med färger, vackra landskap och otroliga detaljer. Den slåss helt klart med Studio Ghiblis vackraste filmer som t.ex. The Secret World of Arrietty.

Vissa gillar att dividera om hur häftiga specieleffekterna var i någon actionrulle, något jag tycker är mer imponerande är när man som i det här fallet lyckats använda ny teknik för att göra en “äldre” stil ännu bättre. Man har i denna film nämligen använt sig av 3D-moddelering och programvara som oftast inte används inom den här genren. Allt är “tecknat” som vanligt men med hjälp av olika lager och 3D-rymd kan vissa scener göras med ett djup och parallella lager som annars är mycket svårt att få till när de ska tecknas för hand.

Storyn däremot var helt ok, den var lite klyschig men ändå speciell, det är nästan vad man får förvänta sig med sådana filmer.
Vi ger den 8/10 🙂
Tjopp!

Seriösa veckan: Doping

Även utan att ha fällts i en dopingkontroll berövas Lance Armstrong på sina medaljer och rätten att tävla i OS.

HELT RÄTT!

Det är för mycket skit inom sport (speciellt cykling), det är för lite moral och för mycket prestige. Det är för mycket vilja och för mycket pengar.
Det är också för lite motståndskraft och för stora drömmar.

Är man på uppgång inom cykelvärlden och blir scoutad av ett stort team, då har man inte så mycket att säga till om. Om den som leder teamet är en sådan person som Lace Armstrong: En extremt viljestark, manipulativ, cynisk och ärelysten man utan några som helst hinder för att ta till vilka medel som helst för att vinna.
Han är smart och har lyckats undkomma kontroller länge, men tiden kommer ikapp. Det är bra att de som jobbar inom antidopingnätverket är så pass moderna att de kan se utanför de byråkratiska ramarna och faktiskt göra någonting åt detta.

Det är en lång artikel, den skapar känslor, även hos mig som inte bryr mig om sport väldans mycket. MEN, något som jag har är: moral.
Vissa saker gör man inte. Man drar inte ner hela sporten och hela sitt lag bara för sitt personliga ändamål.

Denna “hjälte” är trots sin cancer PRUTT! Min mamma är 1000 gånger mer hjälte än den här tomten. Han hånar och visar alla som vill göra sitt bästa att det bara lönar sig om man fuskar.
Uch. Dagens Rant avklarad!