How young are you?
Var en av frågorna jag fick från min guide. Det tyckte jag var lite roligt, speciellt då han faktiskt inte var mycket äldre än jag.

Idag har varit min första dag av många intryck i Vietnam. Jag valde att åka runt med en guide i stan istället för att förvirrat irra omkring i min trötthet. Det är jag glad för, guiden var bra och trevlig och kunde berätta mycket om allt vi såg.

Det blev många bilder idag, men inget jag kan ladda upp då jag använde min seriösa kamera. Jag behöver sätta mig vid en riktig dator för att få fram dem och det känner jag inte är värt just nu.
Jag ville inte heller vifta omkring med min smartphone ute på gatorna. Jag känner inte att jag behöver skrika ut att jag är en “rik” västerlänning. För oavsett hur fattig jag är, så är de flesta här fattigare än jag.

Det första intrycket jag fick här var att det är ganska så, i brist på ett bättre beskrivande ord, fattigt. Det var någonting jag och min guide pratade om en del. Om hur vietnameser kämpar för att på något vis lyckas tjäna ihop 200 dollar i månaden. Som ett exempel så kostar en skoter (De kallas honda här, för att det är det enda märket som importeras) mellan 3000 och 10000 dollar. Så de måste spara länge för att ha råd, sen måste de ha råd för bensin… och kaffe, alltid kaffe. De älskar kaffe här. …Och så länge männen inte spenderar pengar på alkohol så brukar det gå vägen 😉 För jäklar vad många skotrar och motorcyklar det finns här. På 10.000.000 människor så finns det 8.000.000 skotrar. Lagom!

Här försöker alla få till det ekonomiskt. En variant är illegal kaffehandel på gatorna. Överallt sitter det äldre damer och herrar som säljer utblandat kaffe som min guide nämnde det. Men de gillar det ändå och så är det mycket billigare.

Lite kaffe och te fick jag smaka, däremot inte från gatan. Det avrådde min guide mig ifrån starkt. Ingen mat eller dryck från gatan, för att skona magen. Däremot kommer det hända, det är faktiskt rekomenderat av Lonley Planet och andra sidor med tips, man bör få i sig av den lokala bakteriefloran.
Jorå, kaffet var gott och teet också. För att vara snäll så köpte jag också med en ask te. De försökte sälja på mig mårdbajskaffe, men det lät jag bli.

Det var ett mysigt ställe med väldigt många kaffeprodukter. Tyvärr tog jag ingen bild alls, det kändes ohövligt. Men det kändes ungefär som en juvelbutik fast med te och kaffe. De satte mig ner i mitten av butiken vid ett bord där jag fick prova olika små godbitar och kaffe, gratis, fast med intentionerna att jag ska köpa något. Det måste ha varit minst 20 personer i butiken och jag var sen ENDA kunden. Så det kändes som att jag hade strålkastare på mig. De fnittrade lite när jag smakade kaffet, det var nog för att jag inte hade vare sig mjölk eller socker i det. Tydligen är det två typer av kaffe som gäller här. Kaffe med mjölk eller kaffe med socker. Aldrig svart 😀

Aja… nu måste jag kånka på det här teet i två månader. Kanske inte mitt smartaste drag 😉

Kämpandet börjar tidigt i livet. De pluggar länge och många timmar per dag. Vissa börjar kl 04 och slutar 17. När de åker hem pluggar de vidare.
När de sen är klara med stuiderna på vanlig nivå så tar de ett test för att försöka komma in på det statliga universitetet. Endast 3% får chansen att studera på universitet här. De andra får söka jobb eller skola om sig. Det är inget lätt liv.

Reunification Palace, en kopia av Notre Dame, nudlar, ett krigsmuseum, det speciella postkontoret och ett budisttempel är det jag hunnit med idag. Nån gång kommer bilder. Kanske om två månader 😀 ni får hålla tillgodo med all text istället.

Mycket lyckades vi prata om. Politik, livet, familj, studier, historia, idéer och kultur. Det finns mycket jag kan skriva om. Men det räcker nu, jag svamlar bara.

Så vad gjorde jag när jag kom tillbaka till hotellet? Jag satte på tvn och kollade på en koreansk kanal. Because of course!! Jag är turist och turistar. Jag garvade och det var kul. Jag fick lära känna ett K-pop band lite. Perfekt för min trötta hjärna idag.

Detta är min säng, planering på gång! Notera dollarn. De gillar dollar!
Imorn blir det i alla fall Mekongdeltat. Nu måste jag sova så jag orkar! Wooosh!

Vi avslutar med dagens vietnamlektion: “We got two seasons and those are – hot, and hotter”