Jag har lyckats att se några av de Oscarsnominerade filmerna innan den avgörande dagen på Söndag. Tyvärr inte så många som jag hade önskat, men men!
Här kommer lite tankar om de två jag sett åtminstone.

Django Unchained: 8/10

Oavsett om man gillar Quentin Tarantino eller ej så tror jag att det finns något tilltalande med romantiskt dödande. Med det menar jag sådant dödande som en underdog får utföra. Eller en karaktär som utsatts för hemskheter och får till slut hämnas på sina förövare. Eller kanske någon som mördar för kärleken! Det är enkelt att romantisera dödande i en film och kort sagt så är mestadelen av denna film ett uppbyggande för att rättfärdiga mördande. Ofta kan stilen vara lite svårflörtad, Quentin använder gärna mycket “glimten i ögat” vilket kan tolkas som lite “B” samtidigt som han gärna slänger in humor, oavsett hur seriös filmen än försöker vara.

Denna gång håller han faktiskt en seriös ton genom hela filmen, ännu mer seriös än Inglorious Basterds. Men visst, han har sin stil och den skiner igenom på många ställen.

Men detta är i de allra flesta fall inget negativt. Enda gångerna jag rynkar lite på näsan är då det sprutar lite för mycket blod överallt, det känns ganska onödigt, men trots detta så är det faktiskt ganska snyggt stilistiskt sett, fastän lite opassande.

Gillar man Quentin så kommer man gilla denna film, han stil sipprar igenom i kameravinklar, dialoger och punchlines, men framför allt i musiken.

Quentin blandar olika typer och  genres av musik friskt i olika scener. Det är en svår balansgång men han har en bra känsla för vilken typ av musik som passar när, han vågar gå ifrån filmnormen där många andra fegar ur. Det är uppfriskande att se scener från 1400talet ackompanjerade med modern rap. Det låter kanske galet, men det är passande. Samtidigt använder han också sig av extremt klassiska filmnormer som stråkar för en skrämmande scen. Orsaken till att allt detta fungerar är den starka storyn och de extremt välspelade karaktärerna. Det är storyn som bär filmen, var denna story utspelar sig är av mindre vikt. Den skulle kunna utspela sig när som helst eller var som helst men musiken skulle ändå ha varit densamma. Den passar karaktärerna och händelserna som en hand i en handske.

Friskt vågat!

Argo: 7/10
Denna hade en spännande story, speciellt i och med att den är sann. En behaglig film med ett jobbigt tema. Jag är glad över att de följde originalstoryn så nära de kunde. Jag är också glad över att något sådant faktiskt kan visas i vår galna värld. Samtidigt påminns man om att världen är lika galen nu som då. Jag förstår verkligen varför denna är nominerad, det är en fin story om samarbete mellan länder. Jag hade gärna velat skriva lite mer om den, men det orkar jag inte. Eller snarare, jag får ingen inspiration till att skriva mer, det kanske inte behövs! Annars brukar texten jag skriver komma till mig som av magi, men inte denna gång.

Well, filmen är bra och ganska speciell, men inte jättefantastisk! 🙂