Ett tag sedan förlorade jag några recensioner, det var trist och jag har redan skrivit om det. Efter händelsen har jag inte postat mycket alls (kanske p.g.a. ork eller tidsbrist, jag har egentligen ingen bra ursäkt ^^). Speciellt så har lite längre texter med tankar och åsikter om filmer eller serier jag sett underprioriterats.

Med detta inlägg tar jag ett steg för att sätta igång med det igen. Då passar det ganska fint att jag valt att skriva om Returner (HA! Jag återvänder till att skriva…. -_- (ge mig stryk)).
*ehurm* Men ska vi vara lite seriösa då? Det är nämligen lite spännande att formulera sina tankar i text, man ger sig möjlighet att reflektera över sina egna tankar och kan därför kanske uppskatta film på ett annat vis i slutändan. Det blir enklare att förstå varför något är bra och varför något är dåligt, eller det blir åtminstone enklare att förklara varför man själv tycker så! Jag skulle kunna babbla vidare om detta men det gör jag inte, inte nu i alla fall.

Returner

Lite som av slumpen visade det sig att just denna skulle ses, jag “råkade” vara uppe ganska länge en natt då jag sov borta i Uppsala. Jag “zappade” lite mellan kanalerna och whoops så började en film! Ja varför inte tänkte jag.

Det här blir inte en så lång text och ingen djup analys av någonting. Jag vill mest bara gå igenom det jag verkligen gillade och det som jag gillade lite mindre (hmm, det kanske är så jag gör oftast).

Något som blir påtagligt direkt med filmen är att den är “japansk”, och då menar jag inte japansk som i att “Oj, titta de pratar japanska och de ser så japanska ut”, utan snarare hur de väljer att stilisera filmen, hur de väljer att bygga upp storyn, hur de bygger karaktärer och hur de sedan avslutar allt. Det ger en skön känsla genom hela filmen, en känsla som bevisar att det faktiskt går att göra actionfilm på annat vis än det superetablerade vi är vana vid här i väst. Det blev lite som en frisk fläkt ifrån öst! Det gav faktisk lite mersmak och en vilja av att se fler “utländska” filmer.

Filmen handlar om Milly, som ska rädda mänskligheten från att utrotas av utomjordingar. Hon reser tillbaka i tiden från en framtid som ser allt svårare ut för de få människor som finns kvar på jorden. Väl framme i “nutiden” hittar hon en prisjägare, Miyamoto som hon snärjer för att hjälpa henne i sitt uppdrag!

Det märks genomgående i filmen att budgeten inte varit så stor. Ljudeffekter har fått ta mycket stryk och desamma vissa av specialeffekterna (jag återkommer till varför det bara är “vissa”). Många av effekterna återanvänds alldeles för flitigt och de passar ofta inte in så bra i scenen. Det kan vara ljud som låter helt malplacerade eller som om de kommer från andra vapen eller laserskott som flyger i underliga banor helt i förgrunden, som ett enkelt filter över scenen. Skådespelarna är egentligen inte heller så jättevassa, speciellt inte antagonisterna. Huvudkaraktären är åtminstone väldigt söt och tillsammans med sin partner är de faktiskt väldigt gulliga.

Däremot tycker jag mycket om att de gör saker väldigt seriöst, utan glimten i ögat. Som ett exempel så tar gängledaren som Milly och Miyamoto kämpar mot upp ett raketgevär helt sådär casual utan att det är någon större grej och börjar skjuta mot dem. Han är helt enkelt en väldigt extravagant “Japanask” gängledare som vill vara lite speciell i kanten, fastän det egentligen inte är mer effektivt! Actionscenerna blir ganska sköna samtidigt som de går att fokusera på.gulliga. Den story de “berättar” är tillräckligt fängslande för att det ska fungera, även om den kan kännas lite cheesy och enkel ibland. Det storyn räddas av är helt enkelt att de vågar göra saker på ett lite annorlunda vis, det är mycket action i filmen men det balanseras med lite långsammare scener också.

Här måste jag återgå till effekter och hur de visuellt valt att jobba med saker på ett vis som jag gillar! Alla scener går att hänga med i, du får aldrig huvudvärk av skakande “häftiga” kamerarörelser, du spyr aldrig i munnen av lensflares, du behöver inte blöda i foten av alla dina arga sparkar mot väggen då CG animationerna är så pass överarbetad att allt ser plastigt ut. Nej, istället ser allt väldigt verkligt och troligt ut, det är lite smutsigt, skitigt och hårt vilket ger en helhetskänsla genom alla scener. Detta är extra fint då utomjordingarna kommer med i bilden. De är så “Japanska” som det bara går, det är så att man blir lite extra glad i ögat, speciellt då de smälter in stilmässigt i resten av filmen.

Karaktärsvalen och karaktärsdesignen är uppfriskande, effekterna och det animerade (inte de som nämndes i den negativa delen) är uppfriskande, storyn är intressant och helheten är ball! Japanerna har en tendens att göra saker balla helt enkelt!

Smått galen film med ett stort hjärta, 7 av 10 kastanjer!