Klintans genombrott! (Nä, det vet jag faktiskt inte), men detta är åtminstonne den tidigaste film jag sett med Clint Eastwood, och här är han jäkligt bra. Det känns som att Clint själv formar karaktären med sitt långsamma och uträknande vis att bete sig på. *tar en titt på filmografin*… Ok, det var inte den tidigaste filmen jag sett med Klintan, det var Tarantula (1955). Men det glömmer vi, för den filmen är riktigt dålig, 3 av 10 kastanjer har jag gett den tidigare!
Detta känns inte direkt från start som en klassiker, den är seg och det dröjer innan något av intressant faktiskt händer. Men det är inte början av filmen som är den bra delen, det är specifika scener och Clint Eastwood själv som gör det. Det är mysigt att se Joe Clint Eastwoods karaktär knata runt i San Miguel och dess omgivningar som om han äger staden. Filmen är nämligen snygg rakt igenom, samtidigt som Clint Eastwood är bra rakt igenom.
Karaktären Joe smyger omkring i staden på ett extra charmigt sätt, nämligen lite klumpigt men helt på “riktigt”. Hade filmen gjorts idag hade den ninja-klättring som han får för sig att utföra gjorts på något mycket mer spektakulärt vis. Men sånt är inget för Joe, han är ingen 2000-talsninja, han klarar sig på sitt vis. Det här är bra!
Om filmen inte hade huserat en av de sämsta dubbningarna jag någonsin hört (nej det går inte att bortförklara med att filmen är “gammal”) så hade jag tyckt så mycket mer om filmen. Men när en trumhinnesprängande siren till unge dyker upp, ja då vill man bara gömma sig. Ungen som förmodligen är 6 år i filmen spelas av en gapande 15 åring som försöker få fram en ljus röst. Det är inte bra! Ljudet har också totalt ljudanalfabetiskt spelats in i en helt annan miljö än den filmen i övrigt är inspelad i, och det hörs tydligt. Att ljudet (det kan inte kallas en röst då det låter som en siren) är på alldeles för hög nivå hjälper inte heller. Det sticker ut alldeles för mycket och får en att vilja gråta då detta faktiskt är det absolut sämsta med hela filmen. Hade de bara låtit ungen vara helt tyst så hade det… ja, sluppit förstöra upplevelsen och mina öron.
När vi ändå är inne på ljud så kan vi nämna en annan irriterande karaktär. Det är en av “ondingarna”, han skrattar som ett nasalt fån så fort någon blir slagen, det är inte lika hemskt som ungen, men det är bra irriterande. I övrigt är ljudet, och främst musiken riktigt bra och stämningsfull. Överallt där det finns ljud eller musik så har det en funktion och bidrar till den stämning som finns. Däremot är guldklimpen i det hela den lokala kistmakaren (som för övrigt är en av de få som har ett jobb i staden). Se bara på han! Han spelar så ärligt det går och det blir underbart!
Jag hade gärna sett en version i HD och med nymastrat ljud. Det förtjänar denna film. Nu när vi väl kommit till slutet så känner vi av det klassiska, det är musiken, det är omgivningarna och framför allt, det är Klintan och sitt vapen. 7 av 10 kastanjer!
Majkiboy 