Dredd

Detta var en skön film att se en trött eftermiddag, bra balans mellan action och stilla stunder. Samtidigt är inte actionen så pass hjärndöd eller kaotisk att den orsakar hjärnblödning, som annars brukligt med shakycams och “coola” one-liners i filmer som denna. Samtidigt är storyn logisk och enkel att följa, inga konstigheter.

Äh, istället för kallt rabblande om filmen tänkte jag istället fokusera på det som irriterade mig mest; antagonisten. Ma-Ma är urusel på alla sätt och vis, var ska vi börja? Konceptet kan göras bra, det finns stöd i storyn för att designa, forma eller skapa en hemsk och horribel gängledare som inte skyr några medel för att få igenom sin vilja. Men så som karaktären är skapad i denna film går det inte att se den kopplingen, det slår helt fel – fel person har valts till att spela denna karaktär.

1. Till att börja med så är hon egentligen för söt. Sminkning, hår, klädval och den generella designen av karaktären kan inte råda bot på detta. Den är istället skrattretande och passar inte det minsta in i den dystopi som filmen ska spegla. Det ärr som hon har i ansiktet kunde lika gärna vara en vanlig halloweensminkning. Det blir inte trovärdigt!
2. Hon kan inte spela hemsk eller hård och när hon försöker kan kvaliteten jämföras med ett barn som ska göra en sur min – vilket inte är det mest effektiva sättet att förmedla rädsla.
3. Dialogen till karaktären är tafatt, den är vare sig intressant eller vällevererad.

Sammanfattningsvis så kan inte Lena Headey, som spelar Ma-Ma, leverera en trovärdig hemsk person. Istället för att skapa en hård, tuff, kallbodig och hänsynslös gängledare har det skapats en fjantig, svag och framför allt en tråkig gängledare. Visserligen är handlingarna som utförs av henne hemska, men de utförs alltid kombinerat med dålig dialog eller då det inte finns någon dialog, ett otroligt fult flin. Pinsamt!

Visserligen har Dredd själv också ett speciellt minspel, men det fungerar och passar karaktären. Det kan också noteras att Judge Dredd levereras bättre och mer trovärdigt än Ma-Ma och detta med mindre förklaring av motiv och personlig bakgrund än vad Ma-Ma fått.

Trots detta var det en skön film, det är en som sagt okomplicerad story och i överlag en välgjord film. Ingenting oväntat händer, men man får det man vill, Dredd är totalt “Bad ass”. Det blir nästan som en “feelgood”-film, tyvärr drar antagonisten ned betyget mycket. 5 av 10 kastanjer!