Mekongdeltat:

Yakisoba i Vietnam på ett ställe där det inte är mycket folk, men jag blev sugen och det låg lägligt till. Impulsen fick tala. Idag passade det också med stänga dörrar ut mot rusningstrafiken (som är mellan 07-12 på morgonen och mellan 16-21 på kvällen btw). Jag kanske blir magsjuk 😉 Men det är som det är. Då får jag sitta på ett tåg och våndas i 20 timmar 😀

Ett Saigontipps till er därute känner jag är lägligt. Det är enklare att gå på stan när det börjat bli mörkt. Det jobbiga folket verkar ha satt sig på nåt lokalhak istället.

Mysigt var det ändå med trevlig dekor och rökelse. Helt ok var det också. Men för det priset jag betalade så var det inte speciellt, 185000vnd (60kr). Igår var mycket bättre och billigare. Det var väldigt autentiskt… de pratade flytande vietnameiska och hade skön brytning när de sa irrashaimase 😉

Det fanns några bananflugor omkring på stället också, men det kanske man får förvänta sig i 30+ grader.

Vietnamologi:
De lämnar menyn på bordet efter att du beställt. (Baserat på en rigoröst vetenskaplig studie där hela två restauranger undersökts)

Jag har också insett att jag budgetat ganska rejält för mat varje dag. Så det är bara att köra på.

PS:Jag blev nog full på en öl.

Ho Chi Minhs kärna kallas fortfarande Saigon och i Saigon idag har det varit lite bökigt för mig.

Även om jag är väldigt så zen av mig så är det svårt att orka 100% i en stad som hela tiden petar på en.

“so dirty shoes 1 dollar mr?”

Ja verkligen, två små märken av stadsdamm.

“Spa massage one hour only 10 dollar?”

Om du måste sälja på mig massage på gatan så känns det inte så avslappnande som det borde vara.

“Hey hey, white man, where you from? Where do you want to go? You need help”

Nej jag är ok. Jag knatar bara runt. Och ja, jag har redan sett det du vill ta mig till. Det är 500 meter, även om jag är trött så kan jag gå så långt.

…Och då har jag inte ens varit omkring marknader där folk ganska förväntat försöker sälja på en saker.

Det är väl bara så det är ibland. Sen gjorde jag tabben att mitt på dagen försöka mig på en stadstur på några timmar med ryggsäck på. SVETT var resultatet.

Jag har bra lokalsinne men i den här staden blir jag lite förvirrad. Det händer mycket hela tiden och skotrar svischar omkring. Stannar du för att orientera dig, ja då är folk på dig. Det blir svårt att processa allt. Jag tycker också det är svårt att veta vilka ställen som är ok att käka på. Visst jag kan följa en guide, eller tripadvisor men det hjälper inte när jag faktiskt inte ens hittar till stället :p

Jag lyckades se lite balla saker i alla fall. I översta bilden står Trang Hung Dao (besegrade mongolerna) och pekar ut över vattnet, till en bakgrund av av Bitexo Financial tower å några fina hotell.

Å här har vi People’s Comittee Building. Jag vet ej va de gör där inne 😀

Å så en bonus. Från igår. Prickarna på den upplysta väggen är geckos 😉

Å så min utsikt från hotellet, eller från hotellets lilla balkong på min våning.

Snart ska jag i alla fall ut igen. Ut i hetsen. Men denna gång utan rygga och med mål att käka och hitta nåt nice ställe att ta en öl på.

Igår var en lång dag som började med en 2 timmars bilresa till Ben Tre, en stad känd för sina kokosnötter och produkter gjorda av just kokos. De gör bland annat kokosnötsgodis här som bara får göras i den här provinsen. Regler är regler :p. Gott var det i alla fall!

Målet var Mekongfloden vilken vi färdades på med motorbåt och en bit med roddbåt. Ni vet en sån där en står längst bak och har en stor åra.

Lite sammanfattat blir det nu. Det är så många intryck att jag aldrig kan berätta allt.

Vi besökte lokala hantverkare som gjorde häftiga hantverk av äggskal och musselskal. Sen bar det av till en tegelstensfabrik (inte riktigt en fabrik, mer en plats där de tillverkar tegelstenar). Vidare fortsatte vi till Mekongfloden och tog en båt till lokalbefolkning som gjorde just de nämnda kokosgodisarna. Sen tog vi en tuk tuk till en liten by där lokalbefolkning ordnade lunch åt oss, elefantöronfisk med någon form av vårrullar och soppa med dumplings blev det. Helt fantastiskt!

Igår kväll efter allt mekongande blev det några öl med mina nyfunna vänner, Bruce och Katie och en härlig BBQ på ett trevligt ställe. Jag tog med telefonen och dokumenterade lite.

Såhär ser det ut på kvällarna utanför en bar i Saigon. Små röda stolar som flyter ut i gatorna. Man sätter sig, chillar och snackar skit 🙂

Vietnam försöker verkligen att vara lite sådär moderna och de är på bra väg. Trots att det är ganska fattigt så gör turismen att landet rör sig framåt.

Vietnamologi:
Hundar, katter, kycklingar och ankor hänger omkring i byarna. Alla hundar har varit jättesöta och snälla.

En ny erfarenhet jag fått här är när man suttit i ett luftkonditionerat rum eller en bil och stiger ut i 30 grader eller mer i hög luftfuktighet. Det är lite som en chock varje gång.

How young are you?
Var en av frågorna jag fick från min guide. Det tyckte jag var lite roligt, speciellt då han faktiskt inte var mycket äldre än jag.

Idag har varit min första dag av många intryck i Vietnam. Jag valde att åka runt med en guide i stan istället för att förvirrat irra omkring i min trötthet. Det är jag glad för, guiden var bra och trevlig och kunde berätta mycket om allt vi såg.

Det blev många bilder idag, men inget jag kan ladda upp då jag använde min seriösa kamera. Jag behöver sätta mig vid en riktig dator för att få fram dem och det känner jag inte är värt just nu.
Jag ville inte heller vifta omkring med min smartphone ute på gatorna. Jag känner inte att jag behöver skrika ut att jag är en “rik” västerlänning. För oavsett hur fattig jag är, så är de flesta här fattigare än jag.

Det första intrycket jag fick här var att det är ganska så, i brist på ett bättre beskrivande ord, fattigt. Det var någonting jag och min guide pratade om en del. Om hur vietnameser kämpar för att på något vis lyckas tjäna ihop 200 dollar i månaden. Som ett exempel så kostar en skoter (De kallas honda här, för att det är det enda märket som importeras) mellan 3000 och 10000 dollar. Så de måste spara länge för att ha råd, sen måste de ha råd för bensin… och kaffe, alltid kaffe. De älskar kaffe här. …Och så länge männen inte spenderar pengar på alkohol så brukar det gå vägen 😉 För jäklar vad många skotrar och motorcyklar det finns här. På 10.000.000 människor så finns det 8.000.000 skotrar. Lagom!

Här försöker alla få till det ekonomiskt. En variant är illegal kaffehandel på gatorna. Överallt sitter det äldre damer och herrar som säljer utblandat kaffe som min guide nämnde det. Men de gillar det ändå och så är det mycket billigare.

Lite kaffe och te fick jag smaka, däremot inte från gatan. Det avrådde min guide mig ifrån starkt. Ingen mat eller dryck från gatan, för att skona magen. Däremot kommer det hända, det är faktiskt rekomenderat av Lonley Planet och andra sidor med tips, man bör få i sig av den lokala bakteriefloran.
Jorå, kaffet var gott och teet också. För att vara snäll så köpte jag också med en ask te. De försökte sälja på mig mårdbajskaffe, men det lät jag bli.

Det var ett mysigt ställe med väldigt många kaffeprodukter. Tyvärr tog jag ingen bild alls, det kändes ohövligt. Men det kändes ungefär som en juvelbutik fast med te och kaffe. De satte mig ner i mitten av butiken vid ett bord där jag fick prova olika små godbitar och kaffe, gratis, fast med intentionerna att jag ska köpa något. Det måste ha varit minst 20 personer i butiken och jag var sen ENDA kunden. Så det kändes som att jag hade strålkastare på mig. De fnittrade lite när jag smakade kaffet, det var nog för att jag inte hade vare sig mjölk eller socker i det. Tydligen är det två typer av kaffe som gäller här. Kaffe med mjölk eller kaffe med socker. Aldrig svart 😀

Aja… nu måste jag kånka på det här teet i två månader. Kanske inte mitt smartaste drag 😉

Kämpandet börjar tidigt i livet. De pluggar länge och många timmar per dag. Vissa börjar kl 04 och slutar 17. När de åker hem pluggar de vidare.
När de sen är klara med stuiderna på vanlig nivå så tar de ett test för att försöka komma in på det statliga universitetet. Endast 3% får chansen att studera på universitet här. De andra får söka jobb eller skola om sig. Det är inget lätt liv.

Reunification Palace, en kopia av Notre Dame, nudlar, ett krigsmuseum, det speciella postkontoret och ett budisttempel är det jag hunnit med idag. Nån gång kommer bilder. Kanske om två månader 😀 ni får hålla tillgodo med all text istället.

Mycket lyckades vi prata om. Politik, livet, familj, studier, historia, idéer och kultur. Det finns mycket jag kan skriva om. Men det räcker nu, jag svamlar bara.

Så vad gjorde jag när jag kom tillbaka till hotellet? Jag satte på tvn och kollade på en koreansk kanal. Because of course!! Jag är turist och turistar. Jag garvade och det var kul. Jag fick lära känna ett K-pop band lite. Perfekt för min trötta hjärna idag.

Detta är min säng, planering på gång! Notera dollarn. De gillar dollar!
Imorn blir det i alla fall Mekongdeltat. Nu måste jag sova så jag orkar! Wooosh!

Vi avslutar med dagens vietnamlektion: “We got two seasons and those are – hot, and hotter”

Jag konstruerade ett inlägg igår men det verkar ha kollapsat. Vi kör en uppdatering nu istället.

Med detta angenäma plan flögs jag från Shanghai till Ho Chi Minh City.

På flyget till Shanghai föresten åt jag den enda sushin på min resa 😉

Väl landad i Vietnam möttes jag av en handskriven lapp och två glada förare. De tog mig till hotellet samtidigt som de skrattade, stojade och skämtade. De vevade ner rutan och pekade och garvade åt en av deras kollegor. Kag garvade också, humor är kanske internationellt… eller i alla fall glädje som kommer utav skratt. Viktigt att notera är att bilen hade bälten, men det fanns ej någonstans att fästa dem, så jag tog armen omkring bältet och, ja, jag lever 😉

Nu sitter jag på mitt rum. Jag har ingen bra utsikt men det gör inget. Det finns luftkonditionering och bekvämligheter. Personalen är väldigt snälla och vill göra det bra för en. Nu är det ju också morgon, jag har fått i mig frukost och planerar att knata ut lite. Först mer vila!

Pleasant stay all the way with us!

Also, det gick bra med internetgrejer, i alla fall på der här hotellet 😉

I Kina går alla omkring med egna behållare fyllda med te eller vatten med något som ser bärliknande ut

I vattenmaskinerna här i vänthallarna finns det tre knappar. En för varmt vatten, en till för varmt vatten och en tredje för hett vatten.

Jag har tagit vatten från båda varma och de har varit ljumna, drickbart d.v.s. som tur är.

Lite trevligare flygplats det här än den i Ryssland fast med sämre WiFi och mer förvirrande rutiner och mörka gångar innan man kommer fram till terminalerna.

Well, här sitter jag och lyssnar på enkla hälsningsfraser på vietnamesiska och podcasts och funderar på hur fan jag ska göra mig förstådd. Men även om vädret är värdelöst så är jag ganska pepp. Jag tror jag siktar på att hänga mer i norra Vietnam där vädret är bättre 🙂

(Herren på bilden gick precis och fyllde på sin termos med hett vatten. Spännande!)

Min vistelse här har varit mycket angenäm. Jag har på en vecka sett mycket av Tokyo. Jag kan inte annat än känna mig nöjd! 

Tackar ödjmukast för den personliga guidningen av Johannes 🙂

Nu boardar jag om 5 minuter, sen är det 3 timmar flyg till Shanghai och sen 6 timmar transfer för att sedan landa imorgon natt i Ho Chin Minh. Där blir jag sådär lyxigt upphämtad av hotellet. Det blir nog en bra start!

Pusd å hej!

Imorgon kl 13 flyger jag från Japan till Vietnam med en mellanlandning i Shanghai. Hittills har jag kunnat få hjälp av Johannes när språkbarriären blivit lite omständig. Imorgon däremot börjar det på riktigt. I Vietnam kan jag inte förvänta mig att alla kan engelska. Däremot gick det bra att ringa det första hotellet jag ska bo på och boka upphämtning. En bra första start. Men när jag ska ta mig ut på egen hand och slåss med alla som försöker få min uppmärksamhet eller när jag är på landsbygden, ja då är det bara att börja vifta med armarna.

Ho Chin Minh city 4 dagar – Mekongdeltat (Can Tho) eller sydöstra Vietnam (Na Trang) 4 dagar – Centrala Vietnam  (Hoi An, Hue) 4 Dagar – Norra Vietnam (Hanoi, Halong, Sapa) 8 dagar

Det är min lösa plan för närvarande. Förmodligen påverkar vädret mina planer, det ska tydligen regna och åska i två veckor. Så det kanske blir lite mer inomhushäng, käka mat och snacka skit på barer i städerna än att kämpa i väta på landsbygd. Vi får allt se!

I Vietnam har de också fått för sig att blockera alla sociala medier, bloggar och meddelandetjänster. Jag ska försöka ta mig runt det lite och då kanske kunna uppdatera bloggen. Om inte det går så blir det bara att jag  hör av mig till nära och kära på sms/telefon.

Här får ni en liten hälsning från Tokyo Odaiba i alla fall!

Vi slänger in några bilder från de senaste dagarna

 

Det finns många fler bilder och mycket mer jag vill skriva. Men jag har inte hunnit med allt i Tokyos crazyness. Förmodligen kommer jag kunna ladda upp alla påbörjade inlägg när jag kommer till Thailand omkring den 5e November. Det blir chill, jag ser fram emot Chiang Mai! Just nu är jag lite nervös inför allt som har med Vietnam att göra, men jag hoppas på att om jag är glad, trevlig och försiktig så löser sig det mesta.