Äh, jag orkar skriva lite i alla fall! Allt i filmens (och böckers) namn 🙂

Något jag missat att blogga om är att Tolkien fyllde nyligen 121 år!

Grattis!

Vidare så har jag sett 4 filmer denna grymma helg, med varierande kvalitet.

• Film 1
  Million Dollar Baby
  
  Jag gillar Klintan och hans filmer (ok inte sett så många, men de jag sett gillar jag), men denna film skrämde bort mig till en början. Jag hade för en tid sedan börjat att se denna film men en kvart in gav jag upp. Jag trodde att filmen endast skulle handla om en tjejs kamp i en mansdominerad värld (boxning), som samhällskritik eller liknande. Jag fick direkt bilder etsade fast i min hjärna där denna tjej skulle vara kaxig, bli slagen, resa sig upp igen, vara tuff (för det är ju inte tjejer?), chocka världen och sedan i slutändan vinna både mot sig själv, sina begränsningar och alla som inte trott på henne. Jag såg en kavalkad av pinsamma “one liners” och pinsamma scener. – Det var därför jag avskräcktes.Men jag hade fel.
  Filmen handlar visserligen om en tjej som kämpar, men inte på något “klassiskt” underkuvat “tjejer är svaga”-sätt som gjorts i många andra filmer. Filmen visar två individers kamp med sig själva och för varandra. Grundstoryn är bra och skådespelarna är detsamma. Det är en fin story, men jag känner att det var saker som saknades! Stora delar av filmen, som jag tyckte var spännande, lämnades hängande. Detta för att poängen med filmen var någon annan än själva boxningen, det handlade om dessa två personers liv. Det är fint och allt, men det lämnade ändå hål i mig och i den story jag hade följt! Istället för att bli rörd så blev jag irriterad.

  Det finns bra saker att säga om slut som inte följer den klassiska Hollywood-mallen där allt slutar bra mot alla odds. Men denna gång kände jag att det skalades av för mycket för att jag skulle känna att storyn var helt trovärdig. Det kan vara småsint av mig att fastna på detaljer. Men (spoiler?) vad hände med hennes motståndare? Det fick vi inget svar på. Det hade räckt med ett klassiskt tidningsurklipp inzoomat på skärmen i slutet, eller en liten textremsa som sa “Billie boxades aldrig mer…”.

  Att jag ändå brydde mig så mycket om att få en komplett story visar på att filmen fångade mig och jag är glad att jag faktiskt gav filmen en andra chans! 6 av 10 kastanjer!

• Film 2
  Total Recall (2012)
  En påse bajs är detta. Den är så överfull med CG-animationer och jobbiga effekter att man nästan spyr. Vad sägs om att göra varenda scen som har en ljuskälla till en mardröm att se på? Vad sägs att dessa ljuskällor alla ska få någon orealistisk, optisk, blå, “Transformers”-effekt (Ja, jag skyller på Transformers och Michael Bay) som går över hela skärmen? Visst, det finns ofta små saker i filmer som man inte tycker om och som man kan bortse ifrån, men när dessa “små” saker fyller filmen till bredden så blir den en plåga att se på. Man kan endast bortse från dessa saker om man fysiskt avlägsnar sig från platsen som filmen visar sig på.
  

  

  

  

  

  Men, jag såg klart filmen. Varför då kan man undra? Jo det för att jag gillar storyn i originalfilmen (med Arnold Schwarzenegger), jag älskar inte filmen, men de gör sitt bästa och Arnold levererar! Jag såg så stor potential i en nyrelease i och med ny teknik för alla häftiga miljöer samt möjligheten att bygga på storyn där det saknades lite innan. För originalstoryn är bra, men ibland känns saker ologiska och dumma, men det är sånt man kan bortse ifrån när en film är nyskapande och visar en helt ny värld, ens egen fantasi lyckas då fylla igen dessa “hål”.

  Men jag gjorde fel i att fortsätta kolla!
  Jag är inte emot att ändra en berättelse när den ska berättas om igen. Men här, där de ändrar i storyn (fyller i) så gör dem de på sämsta tänkbara sätt, de tar bort guldklimpar från originalet, lägger till långa onödiga scener som är extremt jobbiga att hänga med i samtidigt som de lyckas ändra i hela grundkonceptet (risk för att spoila)!  Äsch, denna film har jag nu tillägnat alldeles för mycket tid och text åt, den är inte bra! Den sprutar CG-bajs i dina ögon och allt är bara en ihopklippt röra. Det enda som inte är kasst är skådespeleriet, det är ok. Inget märkvärdigt.

  Usch, denna film kan jag inte rekommendera någon.  3 av 10 kastanjer!

• Film 3
  Pi
  
  Det är tydligt med denna film att Darren Arronofsky vet vad han håller på med. Han ger oss en unik film med en egentligen ganska tråkig story, en lite “artsy” film i svartvitt. Men den är kompilerad på ett så smart sätt att man fastnar för den, eller man fastnar för karaktärerna. Den som bär upp hela filmen är Sean Gullette som Maximillian Cohen. Han spelar trovärdigt en paranoid, introvert mattematiskt geni som låter sitt arbete gå före allt annat i sitt liv. Hela filmen får vi se hans kamp med huvudvärk, panikattacker och ångestattacker samtidigt som han försöker hitta naturens mattematiska mönster. Vi följer hans liv (någon gång på 1960 talet?) och de få människor han har kontakt med, vilka håller hög klass på skådespeleriet de med.Darren visar att det inte krävs avancerade specialeffekter för att göra bra film, samtidigt som han använder mediet han valt till sin fördel. Det är filmat på ett sånt sätt som gör filmen mer trovärdig. Scenerna och kameravinklarna känns “naturliga”, speciellt i kombination med det svartvita. Lite paradoxalt blir det enklare att leva sig in i filmen och berättelsen (och Seans sinne) när så mycket är avskalat. Det kanske man kan jämföra med att läsa en bok helt utan bilder, jämfört med att se en film. Är det bra gjort så känns det inte som att något saknas alls och hjärnan fyller i resten själv (det kan diskuteras länge om specialeffekter och dess nödvändighet och hur de används, men inte nu!).

  Jag satt fängslad genom hela filmen, även om den egentligen inte var så spännande! Det säger mycket om filmens kvalitet! 7 av 10 kastanjer!

• Film 4
  Abraham Lincoln: Vampire hunter
  
  Snygg film! Den skriker av hög kvalitet och man riktigt märker att det har varit duktiga folk med i hela processen. Det är bra (och söta) skådespelare med en vettig bakgrundsstory (även om vampyrer förklaras för lite) och den är framför allt cool. Filmen bygger upp storyn bra, även om den är förutsägbar samtidigt fylls den ut med flera bra och välplacerade “one liners” (med budskap).Detta är en perfekt film att se tillsammans med tjejen eller kompisarna. Lättsmält men ändå spännande och mycket välgjord (till skillnad från Total Recall).Till en början kan namnet få en att tro att den är töntig med en “over the top” känsla ala’ Shoot em’ Up eller något Tarantino kanske skulle regisserat (däremot ser inte jag vare sig Shoot em Up eller Tarantinos filmer som töntiga… förutom Kill Bill).

  Det är istället en seriös film med lättsmälta budskap kombinerat med coola actionscener som inte är överflödiga. Även fast det kan verka lite fantastikaliskt (använd gärna det ordet) så är det utfört bra och man hänger med i alla fighter. Aldrig får man huvudvärk av för mycket rörelse eller skakiga kameror (som oftast används dåligt). I liknande filmer kan det ofta vara så mycket “glimten i ögat”, nästan som en ursäkt för att få göra dumma saker, det behöver inte betyda att det är dåligt, men jag älskar att de i den här filmen inte har det som en utväg, här skämtas inget bort!

  En seriöst bra actionfilm med lite fin sensmoral som höll mig klistrad rakt igenom, jag ville aldrig pausa! 8 av 10 kastanjer!

Sådär ja, nu blev det mycket text i alla fall! Det var kul, kanske kommer mer sånt!
Nästa gång kanske jag delar upp det på en film per inlägg istället! 😀