Efter endast tre timmars sömn trode inte jag att jag skulle orka göra något nånsin mer. Jag såg mig själv somna på planet och vakna i drömmarnas land, i Inception.

Men turen fortsätter för Chiang Mai är bra bra! Mitt hostel (Dozy House) är fantastiskt trevligt och ägaren är så snäll och entusiastisk att hon fick min trötthet att försvinna lite.

Jag har tydligen lyckats träffa in en festival här. Det betydde långa väntetider på taxi i ett förvirrande system men också att jag nu får ta del av detta. De spelar musik och dansar, de tänder massa lanternor och skjuter fyrverkerier. Så jag gick och kollade. Mycket mysigt i det småregniga vädret.

När det är lite blött blir stämningen så trevlig när det finns ljus omkring. Jag spontanade mig in på en liten butik och hittade jordgubbsfanta och galen choklad!!

Efter det blev det mitt nya stammishak. Japp efter en gång är jag stammis. Vad sägs om friterade nudlar i currysoppa med kokt kyckling i. Till det ett glas färsk mangojuice! Det var fantastiskt gott och gumman som serverade mig var gulligast i världen. De lagar allt själva och förklarade gärna vad allt var när jag frågade. Jag kommer inte ihåg namnet nu men jag kommer återkomma till det i en annan post, garanterat.

Lite stolt är jag. Det är små saker jag klarar av som innan kan kännas lite jobbiga. Att hitta bra lokal mat, att testa en liten butik med konstiga varor. Att vandra runt obehindrat och att väl där bekanta mig med ägarna eller folket.
Som idag gick jag förbi flera ställen som inte passade mig i smaken, mest för att jag bara hörde turister. Npgrs veckor sen skulle jag kanske satt mig där, för att köra safe. Men det behöver jag inte riktigt längre.

En rolig sak var att det jag åt har jag aldrig ens sett i Sverige. Det på första dagen i Thailand 😀

Chiang Mai är chill!!

Hanois flygplats var faktiskt trevlig. Det var lugnt och enkelt att hitta rätt. Inget krångel med pass eller säkerhet heller. Om vi då räknar bort att jag i min trötthet börjadd gå till boardingen utan att ha checkat in.

Förvirringen fortsatte lite smått här i Bangkok också, fast det är övertydligt med skyltar och snäll personal. Det blir väl så när man bara sovit tre timmar och ska försöka orientera sig 😉

Nu däremot chillar jag i vänteloungen där man får gratis snacks och dryck. Testade lite spännande gräsbollar, mycket goda var de! Minimuffinen med bönor var den god också 😀

Mina nya kamrater är trevliga! Men ganska trötta de med 😉 (Mycket trevligare än de högljudda ryssar som tog upp större delen av planet hit)

Lite mer än en timme ska vi spendera här. Det blir nog bra.

Det är sista dagen i Vietnam. Det börjar bli vinter och lite kyligt, folk går med tröjor och till och med senare på kvällskvisten kan jag nästan frysa lite.
Jag tog det medvetet lugnt idag på morgonen, det var skönt att sova ut. Men tiden går fort, det känns som att alla dessa småsaker man ska ta tag i lägger sig på hög. Snart måste jag ta tag i dem så att jag inte glömmer dem, eller så att de inte blir så många att de tar en hel dag. Vilket faktiskt nästan är fallet idag.

Men, alla vykort är i alla fall skickade. Det tog mer än en timme att skriva, men nu är det gjort. En del foton lyckades jag ladda upp också, det är lite bökigt med långsamt internet.    Men man får multitaska och hitta på något medans internet jobbar! Jag håller tex på att torka ett par kalsonger och strumpor lite sådär lifehackigt.

Jag hade inte kunnat önska en mer lyckad vistelse här. Allt har varit bra, jag har haft tur med mig och jag kommer sakna allt här.

Jag uppskattar verkligen Vietnam och allt de har att erbjuda, deras vänlighet och deras blandning mellan nytt och gammalt. Överallt finns det wi-fi, det är tydligt att tursimnäringen är väldigt viktig för dem. Jag tror verkligen turismen för med sig gott här. De visar en bra sida för omvärlden samtidigt som de kämpar för att komma ikapp omvärlden. Det är fint att se hur mycket vilja det finns här. Jag blir inspirerad till att själv vara likadan. Jag tycker om att inspirera mina vänner till att göra något bra med sina liv. Jag försöker alltid så bra jag kan och nu känner jag att jag har ännu mer kött på benen för att kunna göra det.

Det känns bra!

Jag har träffat så bra människor.       Både vietnameser och andra resenärer. Jag träffade Bruce & Katie från Skotland i Ho Chi Minh, jag träffade Un från Danang på tågresan dit, jag hade världens bästa guider i Danang (Shaun) och Hanoi (Hiem & Thu) som jag nu är vän med. Jag träffade Pierre i Cat Ba från Kanada som sålt allt han ägt för att resa i ett år. Jag träffade ett mycket trevligt holländskt par på bussen till Cat Ba, Goran och Tina. Jag träffade på samma tripp ett annat par från Australien som också var fantastiskt trevliga, Damien och Caro. Cat Ba är litet så vi alla lyckades träffas flera gånger runt frukost eller middagstid och det var mycket angenämt. Sen har vi Junya, min nya japanske vän som jag bekantade mig på den 18km långa vandringen i nationalparken.

På dessa korta tre veckor får vi inte heller glömma de alla jag pratat med på tåg, bussar, restauranger, på gatan och på hotellen.

Jag fick t.ex. igår en fantastisk guidning i Hanoi av en studenten nämnd innan (Thu) via Hanoi Free tour guides. Hon visade mig runt, vi pratade massa strunt och vi avslutade med en liten engelskalektion lite sådär impromptu runt Hoan Kiem lake med ett gulligt gäng studenter vilka gärna tog chansen med en utlänning för att lära sig engelska. Det var riktigt kul!

Jag lyckades äntligen att ladda upp lite bilder. Så vi kör lite Hanoibilder!

Den absolut sista attraktionen jag besökte var Water Puppet Show. Det var helt fantastiskt, förutom några i publiken som envisades att ta foto med blixt och prata… lite respeklöst då det ej var tillåtet om man ej betalade extra. Jag är helt säker på att väldigt få betalade extra. Jag istället valde att sitta tyst och still och bara insupa allt. Jag älskar folkmusik från olika folkslag och jag älskar balla instrument. De som spelade musiken var helt inne i det vilket var kul att se då de säkert gjort samma show tusentals gånger! För bilder kan man googla Hanoi Water Puppet Show 😉

Ett alldeles speciellt tack måste jag återigen ägna Un! Snällare mottagning av en random turist i ett främmande land är svår att hitta. Det har gjort min
vistelse här mycket enklare och trevligare än den kunnat vara och det har gett mig mer incitament att komma tillbaka för att uppleva mer! Det finns så mycket mer att se!
Men nu är det Thailand som gäller.

Wish me luck! I will miss you Vietnam

Cat Ba avklarat 🙂
Jag ursäktar för bristen på förklaring till allt här. Kortfattat är Cat Ba en fantastisk trevlig ö där man lätt kommer sig till ro. Utsikterna från toppen av öns Kanonfort är galet fin och alla turer man kan ta runt ögrupperna i Lan Ha bay och Halong Bay är fantastiska.

Det känns konstigt att lämna Cat Ba. Jag började efter 5 nätter känna mig nästan lite hemma. Jag hade landat.

Hotellet var trevligt även om något djur hade byggt bo i min läskburk. Där får jag nog skylla mig själv 😉 Lite tystlåtna var familjen men det var nog för att engelskan inte var den bästa. Mangopankakan däremot. Den kan jag äta varje dag!

Vi får se hur denna strapats, buss + båt + buss kommer att gå. Tydligen är havet lite oroligt men det skulle vara lugnt innåt mot Haiphong/Hanoi. Om jag lyckas få tag i en taxi på busstationen blir också spännande. Sist jag var där såg jag inga alls och jag fick skuts på skoter dit. Men jag oroar mig inte. Det löser sig på nåt vis 🙂

En fågel kom och chillade med mig imorse. Jag steg upp först av alla, satte mig på taket och insöp lugnet. En fågel funderade på vad jag höll på med. Vem var den superbleka, blonda smala människan?

Den satte sig på stolsarmen brevid mig och såg sig omrking i några minuter. När han insett att jag inte var så konstig  började han istället undersöka båten. Han tog några skutt på däck, några skutt på fören och en liten promenad på stegen upp till toppen av masten. Han vädrade vingarna, jag tog det som ett godmorgon och hejdå. Jag vinkade adjö till min nya vän.

Tyvärr fångades inte min nya vän på bild

Sängen är hård, båten den knarrar. Det låter nästan som att det kryper i alla vägar och golv. Men det är mysigt. Jag somnade snabbt efter dagens utflykt. Kajaking i Halong Bay. Lite snorkling i döda korallrev och en visit till en trevlig grotta.

Jag börjar också bli van med gungandet. Ibland har det kännts lite läskigt. Man vet ju inte hur säker båten är. Men jag litar på dem, de har gjort det här länge. Tusen gånger minst sa vår 34åriga guide. Han vill till Korea, han är klar med dessa öar och hav. Jag däremot har bara börjat. Jag vill egentligen mer. Jag vill till grottor. Men vi får se vad som händer. Just nu känns fem veckor i Thailand riktigt länge. Hade jag planerat bättre kanske jag hade tagit fyra var… jag vet ej.

Jag har träffat många under min resa nu som både reser längre och kortare tid. Vissa mycket längre och vissa mycket kortare. Alla gör som de vill.

Av en ren händelse så träffade jag massa svenskar just för denna tur. På denna båt är vi fyra stycken och vi är alla svenskar. Mat, kändisar och filosofi har samtalsämnena florerat omkring.              
Natten var nästan bäst. Det var stärnklart med åska vid horisonten bakom bergen. Det lös upp natthimlen men lät inget. Det var sjukt fint.                            
Först viste jag inte vad jag skulle tycka. De är mycket yngre än jag och inte lika bevandrade i livet. Men de är trevliga och man får ta det för vad det är. Ingen bråkar och ingen är jobbig.
Däremot så gillar de att “steka”. 

Lite synd att de franska tjejerna inte är med på denna båt. De verkade trevliga. Men vi blev lite halvt stressat infösta i en båt för fyra pers var.

Nu är vi mitt i Lan Ha bay. På väg till Halong Bay för bad och mer kajaking. Det blir bra.

Allt på båtrresan var fantastiskt lugnt. Maten var bra, sällskapet var trevligt och utsikterna vackra. Ett lugn sköljde liksom över en.

Allt avslutades däremot med en liten nagel i ögat då de insisterade på att vi hade druckit en öl mer än vi faktiskt gjort. Det är tråkigt när det blir så men visst. Det handlade inte om mycket så jag betalade. Jag tror att det var den harklande lite runda kaptenen som tog en när vi chillade på taket 😉

Förutom “nattlivet” på båten tyckte jag att kajakingen var riktigt bra. Inget galet utan bara lugnt genom lite grottor in till avlägsna små “oaser” innanför bergen. Äventyrligt kändes det och det får jag tacka guiden för. Min kajakkompis lät jag chilla ganska mycket också. Det blev lättare så då han inte hade balans eller kajakat nånsin förut, det blev liksom lite extra träning för mig! Det var kul.

Yeaaah lets.
Jag köpte ett par… fast inte dessa 😀
Så nu äger jag mitt första par flippediflippos.